Dialogens kraft för att skapa fred och gemensam säkerhet

Seminarium den 11 december 2018, kl. 18.00, ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm
Kvinnor för Fred i samarbete med ABF, med finansiering från Folke Bernadotte Akademin

Medverkande:
Birgitta Holst Alani, diplomat, ordförande för Operation 1325
Anders Bjurner, diplomat, ordförande för OSSE-nätverket
Moderator: Sylvia Rönn, Kvinnor för fred

Anders Bjurner berättar att han arbetat på UD i utrikestjänst i 40 år och numera är verksam som ordförande för OSSE-nätverket. Han påpekar att nätverket gärna vill ha fler medlemmar och att avgiften för medlemskap bara är 100: -/år (www.ossenatverket.org).

Han påpekar att vi lever i en turbulent tid och ger som exempel de långvariga oroligheterna i Frankrike under Macrons styre, de svåra förhandlingarna mellan EU och Storbritannien om Brexit, de allvarliga brott i områden med väpnade konflikter som uppmärksammats i samband med utdelningen av fredspriset, samt svårigheterna att nå framgång vid klimatmötet i Katowice.

I kvällens anförande vill Anders Bjurner först ta upp gemensam säkerhet som ett säkerhetspolitiskt begrepp som har förändrats över tid. Därefter vill han diskutera medling som metod och dess samband med gemensam säkerhet.

 

Historik

Bakgrunden till det säkerhetspolitiska begreppet gemensam säkerhet finns i FN-stadgans sjätte kapitel där det står att tvister som hotar internationell fred och säkerhet i första hand ska lösas genom fredliga medel, där medling är ett av de medel som nämns. Däremot sägs här mycket litet om samarbete i detta kapitel.

I stället var det i Palmekommissionen 1982 som just begreppet gemensam säkerhet skapades, där samarbete betonas. Också det var en mycket besvärlig tid med hotet om ett kärnvapenkrig ständigt närvarande. Därmed lades fokus huvudsakligen på nedrustning och på nedrustningskontroll. Ett bredare säkerhetspolitiskt program går också att finna i Willy Brandts Ost-Politik, som förespråkade samarbete mellan öst och väst och som bl a formulerades vid 1975 års konferens om europeisk säkerhet (CSCE, Conference on Security and Co-operation in Europe).

Principen för gemensam säkerhet erkänner varje stats rätt att försvara sig, men påtalar att den militära styrkan inte är ett medel för att uppnå säkerhet. I stället gäller försiktighet, återhållsamhet i uttalanden; något som också dagens ledare borde tänka på, samt en övertygelse om att säkerhet inte kan nås via militära medel, utan att det som krävs är nedrustning.

ESK (Europeiska säkerhetskonferensen i Helsingfors) som öppnades år 1973 och avslutades år 1975 med den s k Helsingforsdeklarationen. Den utvidgade säkerhetsbegreppet till att också omfatta mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, som frihet för tankar, samvete, religion och tro, och tog upp samarbete mellan stater som ett medel för att uppnå säkerhet.

 

Utveckling

Nästa steg i utvecklingen togs i Paris och formulerades i Parisstadgan för ett nytt Europa från år 1990. Bakgrunden var det förändrade säkerhetspolitiska läget i Europa som ansågs kräva en ändrad roll för ESK. Från och med 1995 heter ESK i stället OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa). Medan ESK var en diplomatisk konferens, har OSSE ett formellt sekretariat i Wien, ett högre råd och en parlamentarisk församling, samt tre självständiga institutioner; organisationen för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR), högkommissarien för nationella minoriteter och representanten för mediefrihet. Därmed har uppdraget utvidgats till att omfatta valobservation, demokratisk utveckling, mänskliga rättigheter, tolerans och icke-diskriminering, minoriteters rättigheter och fria medier.

Hur vi ser på begreppet gemensam säkerhet har också påverkats av insikten om att vapenteknologins utveckling leder till ömsesidig förstörelse, i värsta fall ömsesidig förintelse, om konflikter leder till krig. Säkerhet skapas genom gemensamma åtgärder. Begreppet säkerhet breddas till att förebygga konflikter, t ex genom att uppmärksamma brister när det gäller mänskliga rättigheter. Därmed ses inte heller fredsavtal som en slutpunkt, utan som en början på fredsbyggande åtgärder som blir till en del av gemensam säkerhet.

 

Utmaningar

OSSE möter idag stora utmaningar i och med den förfärliga försämring av världsläget som skett. Sambandet mellan demokrati och säkerhet har blivit alltmer uppenbart. Därmed ses inte mänskliga rättigheter längre som en fråga om varje stats inre angelägenheter. Det ekonomiska samarbetet mellan stater som en grund för säkerhet betonas. Likaså uppmärksammas alltmer det nödvändiga samarbetet i miljöfrågor. Civilsamhället ges allt större betydelse för en gynnsam utveckling av demokrati och säkerhet.

 

Medling

I en medlingsprocess behandlas båda parters intressen i en konflikt. Det handlar om att skapa utrymme för dialog. Där är medlaren en facilitator, i situationer där flera parter är inblandade. Konflikter har alltmer kommit att utspela sig inom stater, men där medlaren har att hantera inte bara de interna aktörerna, utan också de externa parter som på olika sätt deltar i konflikten.

 

Personliga erfarenheter

Anders Bjurner berättar om de erfarenheter som medlare bl a i Sydafrika om apartheid; Falklandsöarna om brittiska medborgares rättigheter och ekonomiska frågor i relationen till Argentina; i Angola för att få ut svenskar som hölls av UNITA; i Mellanöstern för att få USA att erkänna PLO som förhandlingspart; samt i Armenien/Azerbajdzjan om Nagorno-Karabach.

 

Birgitta Holtz Alani berättar att hon arbetat på UD sedan 1982. Tidigare arbetade hon nästan 20 år (1975-1982) i Bagdad som lektor i på ett av de främsta universiteten där. Irak hade under 70-talet en mycket hög nivå på utbildning och sjukvård, och mycken framtidstro bland ungdomar. När hon 2008 återvände till Irak var det en nästan total förstörelse som mötte henne och en befolkning utan framtidstro, framför allt bland de unga.

När det gäller medling, vet vi ju alla att förhandlingar om Jemen pågår just nu här i Sverige. Där arbetar Martin Griffith medlare, som representant för FN. När det gäller Syrien har Staffan de Mistura varit medlare men ersätts nu av den norske diplomaten Geir O. Pedersen. Här kan vi tala om proxy-talks för de som förhandlar sitter inte i samma rum trots flera års förhandlingar. Den syriska regimens förhandlare som också är Syriens FN-ambassadör förhalar varje möjlig framsteg, medan oppositionen är mer på bettet.

Sedan den 1 november arbetar Brigitta Holtz Alani som National Gender Observer i Kairo och har som uppgift att ta tillvara de syriska flyktingskvinnornas väl och ve. Det kan handla om de mest varierande problem som de möter, inte bara mat och hälsa, utan också juridiska problem som följer av flyktingsituationen. Så t ex utfärdas inga födelseattester eller vigselattester för flyktingar, vilket gör att barn som föds inte existerar och vigslar inte blir formellt giltiga. Det är ett uppdrag som är finansierat av en EU-fond och motsvarande funktion finns i Irak, Jordanien och Libanon.

 

Bakgrund

Att svenska medborgare deltar som medlare började med Folke Bernadotte i Palestina år 1948. När han dödades, hade han arbetat fram två förslag som lösning på konflikten. Det första handlade om att bilda en arabisk och en judisk del som ingick i en union, det andra om att Israel skulle erkännas som nation. Sedan dess har Sverige byggt upp en tradition av förhandling och konfliktlösning.

I sådana här konflikter är medlaren en aktiv tredje part, mer än en budbärare. Det handlar om att skapa utrymme för dialog och ett samarbete på flera nivåer.

Idag vet vi att lågintensiva konflikter som uppstår lokalt borde kunna lösas via medling, innan de eskalerar. Som t ex i Namibia, där det lokalt uppstod en konflikt mellan bofasta bönder och nomader. Konflikten handlade om att nomaderna vandrade med sina djur för att finna bete och då kom att störa böndernas odlingar. Det som var en lokal och konkret konflikt kom att utvecklas till en mer omfattande konflikt som definierades som en religiös konflikt, i och med att nomaderna var muslimer och bönderna i huvudsak kristna.

 

Dialog för ömsesidig respekt

Under sin tid som direktör för Svenska Institutet i Alexandria (2010-2014) organiserade Birgitta Holtz Alani ett dialoginstitut. Hon ordnade t ex en dialog mellan feminister och lärde islamister på universitetet. År 2011 bestämde hon sig för att organisera ett Almedalen i Kairo. Det var 7-8 partier som deltog i en direktsänd Tv-debatt, något som aldrig hade förekommit i Egypten. Det gavs tillfälle före frågor från publiken och en av de frågor som ställdes var till en av deltagare om hur det kom sig att han kunde sitta vid samma bord som den av hans motståndare som han talat så illa om i tidigare sammanhang. Och svaret var att det tydligen gick bra.

 

Medling

Om vi jämför medling med förhandling så är skillnaden att vid medling finns en tredje part som hjälper till. Idag är det oftast interna konflikter, men stormakterna är inblandade. Därmed blir FN och andra stater involverade i att hitta en lösning. Det finns två alternativa sätt att se konflikter, antingen att varje konflikt är unik, eller att likheterna mellan konflikter är tydliga. Hur det än är med den saken, så finns det verktygslådor som går att använda för medling i konflikter. Det handlar oftast mer om steg för steg mot en lösning än om ett big bang-fenomen. Där är fredsavtal en början till en försoning, eventuellt till fria val, till många andra åtgärder för att bygga långvarig fred.

 

Kvinnors deltagande

Avgörande för en varaktig fred är att kvinnor deltar i fredsprocessen. Erfarenheten har visat att fred håller i genomsnitt tio år längre om kvinnor deltar än om bara män deltar. En förutsättning för att kvinnor ska kunna delta är att de redan har en roll i samhället. När det gäller fredsförhandlingarna om Syrien finns en kvinnogrupp, Women’s Advisory Board, som visserligen inte deltar direkt i förhandlingarna, men som hela tiden informeras om vad som sagts där. De får till uppgift att ta fram egna förslag i alla frågor, som t ex eldupphör, utväxling av fångar. Det finns skillnader mellan vad män förhandlar om, jämfört med vad kvinnor förhandlar om. Medan män förhandlar om makt, söker kvinnor hållbara lösningar för det sociala livet, för tillgång till livsmedel och andra mer konkreta frågor.

 

Flera parter

När det gäller förhandingarna för fred i Syrien är tolv länder involverade. Staffan de Mistura har ägnat den mesta tiden till att resa mellan Riyadh, Washington, Moskva, Teheran och andra huvudstäder. Även om förhandlingarna pågår mellan den syriska regimen och oppositionen finns hela tiden andra s k proxy-parter i bakgrunden. De parterna bildar International Syrian Support Group.

Också när det gäller de förhandlingar om Jemen som nu pågår i Sverige, ser vi alltfler hitresta diplomater och potentater på olika nivåer från flera länder. Ju närmare ett fredsavtal, desto större intresse från länder med intressen i konflikten finns att vara på plats. Problemet kan vara att en del av dessa parter kan vara spoilers vars främsta intresse är att förhindra ett avtal, medan det också kan finnas goda krafter i sådana här grupperingar, krafter som vill bidra till en överenskommelse om fred.

Efter flera frågor och kommentarer från publiken, avslutar Sylvia Rönn seminariet.

Minnesanteckningar av Lena Steinholtz-Ekecrantz och Ingegerd Municio

Comments are closed.