Fredsdiskursen inom Kvinnor för Fred

Fredsdiskursen inom Kvinnor för Fred –

Sara Moser
Ingegerd Municio

Syftet med detta inlägg i vår blogg är att initiera ett samtal om vad vi i Kvinnor för Fred menar när vi tänker och talar om fred. Vi skulle vilja starta ett pågående samtal om fred; en process som ständigt utvecklar oss och rör oss framåt. I Stockholm har frågan kommit upp både under medlemsmöten och vid SAMO-möten. Vi strävar inte efter en slutgiltig definition av fred, utan i stället ett tänkande i fredsfrågan, ett tänkande som ständigt pågår och som relateras till konkreta frågor som vi tar ställning till och agerar för.

Under ett av våra medlemsmöten i höstas föreslog en av våra medlemmar att vi inte skulle tänka linjärt, utan cirkulärt. I diskussionen kom vi fram till att vi i stället skulle använda spriralformen som metafor för vårt tänkande och agerande. Den innebär en föreställning om att våra erfarenheter av konkret fredsarbete bygger på varandra i en cirkulär rörelse framåt.

I detta samtal är alla välkomna att delta.

Ett filosofiskt/etiskt förhållningssätt till fred.

I TV-programmet Sommarlov i somras fick barnen lära sig att bli planetskötare. Det handlade om hur man kunde bidra för att sköta och laga världen. Här finns ett etiskt och tänkvärt förhållningssätt till jorden och oss själva. Det handlar om vårdandets etik (ethics of care); det handlar om omsorg och ansvar i det stora och i det lilla. En kedja som vi kan följa är t.ex. den från klimatförändring som leder till både torka och översvämningar och som kan kopplas till flyktingfrågan. I dag är 60 miljoner personer på flykt i världen; en mycket liten del når oss i Europa/Sverige. En konkret fråga för oss i Kvinnor för Fred blir då hur vi förhåller oss till flyktingmottagandet.

Fred till varje pris?

Ibland får en höra att det finns situationer, där väpnat motstånd är både nödvändigt och berättigat för att åstadkomma en förändring. Ska inte en förtryckt grupp få ta till våld för att frigöra sig?

Ska inte Kvinnor för Fred ständigt framhålla att det finns andra vägar till rättvisa och jämlikhet än våld? Ett exempel är förändringen i Sydafrika från apartheid till en demokratisk utveckling. Var det verkligen det att ANC beväpnades som åstadkom regimens fall, eller var det de fredliga demonstrationerna och världsopinionens upprördhet som blev avgörande? Berlinmurens fall är ett annat exempel på ett icke-våldsmotstånd som ledde förändring. Idag är vi mitt inne i #metoo-rörelsen som förhoppningsvis kommer att kullkasta patriarkala maktstrukturer.

Se det globala – agera lokalt!

Vi är många idag som känner oro och frustration över världsläget. Därför är vi också många som vill göra något för en fredligare och jämlikare värld. Kan Kvinnor för Fred bli en plattform för ett mer inkluderande fredsarbete? Vi kan förmedla kunskap för en bredare förståelse av Sveriges agerande i en global kontext. Där är frågan om Sveriges vapenexport ett exempel, där vi också har agerat. Vi kan bilda fora för samtal och diskussioner. Våra medlemsmöten kan bli inspirerande genom att vi diskuterar kring specifika teman och frågeställningar. Vi kan också stimulera till samtal genom att arrangera seminarier med inbjudna experter. Vi kan inbjuda till panelsamtal mellan olika aktörer inom fredsområdet. Det kan leda till fortsatta meningsfulla aktioner i fredens tecken. Som t.ex. vår manifestation utanför Konserthuset i Stockholm den 10 december för att gratulera ICAN till fredspriset.

En aktuell fråga är hur vi lyfter upp fredsfrågan till en valfråga?

Konflikter – globalt och lokalt

Konflikter bygger ofta på en ojämn fördelning av resurser. Så t.ex. är vattenfrågan i en grundkonflikt i Mellanöstern. Också i Sverige är frågan om vem som har rätt till vatten en konfliktfråga. Ett exempel är militärens anspråk på att få utöka övningar över Vättern med påföljande föroreningar och allas vårt anspråk på rent dricksvatten.

Ska Kvinnor för Fred vara en feministisk organisation?

Användandet av våld för att lösa konflikter är norm i patriarkala strukturer. Det kan beskrivas som en våldsspiral, där våldet finns i hemmen, i gängen, på gatan. Det skapar konflikter i samhällen och inom stater. Dessa kan utvecklas till ’proxy’ krig, där stormakterna går in i inhemska och regionala konflikter. Här är Syrien det senaste exemplet. Kvinnor för Fred är med i 1325. Hur kan vi förstärka vårt arbete för kvinnors deltagande i FN-arbete, i diplomati och fredsförhandlingar? Hur kan vi påverka utformandet av svensk säkerhetspolitik till att bli en mänsklig säkerhetspolitik?


Birgitta Lardell 2018-01-08

Tack Ingegerd och Sara för att ni tagit initiativ till debatt kring tänkande i fredsfrågan med uppmaning att delta i Fredssamtalen. I ert debattinlägg tar upp ett stort spektrum av problemområden att ingå i Fredsdiskursen, alla dessa kan problematiseras och vidareutvecklas på många olika sätt.

I Stockholms lokalgrupp har vi påbörjat en diskussion om det militariserade språkbruket och att vi ska göra oss medvetna om när vi själva använder oss av dessa ord och då söka alternativa begrepp. Jag vill i detta debattinlägg uppmärksamma två forskningsområden som problematiserar och visar på att det dominerande kunskapsparadigmet i världen, i alla fall den s.k. västvärlden, legitimerar och döljer förtryck och exploatering. Vi använder idag inte samma ord och begrepp om befolkningar i de före detta kolonierna men legitimeringen av förtryck och exploatering fortsätter med andra ord och begrepp grundade i samma värderings- och kunskapsparadigm.

Globalt bedrivs forskning i syfte att avslöja imperialismens fortsatta utveckling, inom många forskningsområden används benämningen nykolonialism. En del av denna forskning och vittförgrenade forskningsområden bedrivs i samarbete med utarbetandet av alternativ politik och levnadsvillkor.

I detta inlägg ryms endast nämnandet av två forskningsområden och som exempel tar jag hjälp av Paulina de los Reyes forskning kring innebörder och olika riktningar inom feminismer, emancipationer – befrielse och Walter Mignolos forskningsområden handlar om emancipation, befrielse, avkolonisering och dekolonisering. Jag vill påpeka att med nedanstående text och citat från litteratur begränsas mitt anspråk till att uppmärksamma dessa bägge betydande och vittförgrenade forskningsområden.

Postkolonial Feminism

Paulina de los Reyes, professor i ekonomiska historia vid Stockholms universitet, har forskat kring Intersektionalitet, feministisk teori och postkolonial feminism. Intersektionalitet är ett begrepp som ringar in maktskapande och särskiljande av människor i samhället och utgår från att kategorier som kön, etnicitet, klass, funktionsduglighet och sexualitet alltid samspelar i skapandet av människans identiteter och positioner i samhället. Kategorierna kan inte lösgöras från varandra.

Paulina de los Reyes tror inte på universellt systerskap. Historiskt har feminismen bortsett från den globala ojämlikheten. Feminister har inte tagit ansvar för rasism och diskriminering. Hon menar att en dialog mellan olika feminismer kan utvecklas. Hon är redaktör för antologierna; Postkolonial Feminism 1 och 2, (PF 1 alt 2) Tankekraft förlag 2011 och 2012.

”Feministiska forskare har genom åren framfört kraftfull kritik av den manliga norm som genomsyrar samhällets maktstrukturer och visat hur denna norm har styrt såväl materiella levnadsvillkor som produktionen av kultur, världsbilder och historiska berättelser. ..Såväl feminism som postkolonialism är tanketraditioner där kritiken av rådande världsbilder har utvecklats från en mängd olika teoretiska utgångspunkter som även gett upphov till skilda och ibland motstridiga inriktningar. ….samtidigt som de också exponerar spänningar, konflikter och motsättningar. Ambitionen att sammanfoga dessa båda fält under ett och samma tak riskerar därför att ge sken av en falsk enhetlighet som inte överensstämmer med de skiftande och ibland svårförenliga teoretiska positioner och problembilder om kan rymmas under benämningen postkolonial feminism. (Reyes, PF 1, Reyes, s 17 – 18)

Vidare; ”postkolonialt feministiskt arbete [kan betraktas som] en motståndshandling som erbjuder andra förståelseramar än de som bygger på koloniala världsbilder. Med Walter Mignolos terminologi skulle man kunna definiera detta arbete som ett uttryck för epistemologisk olydnad och som ett sökande efter ett alternativt vetande. (Reyes, PF 1, s 33)

”När världens makthavare träffades i Davos januari 2012 var orosmolnen många. Den ekonomiska krisen och de djupa sprickorna i de finansiella systemet debatterades intensivt. …Efter decennier av nyliberala reformer torde varken den växande ekonomiska ojämlikheten eller de internationella institutionernas oförmåga att åstadkomma fungerande globala regelverk vara särskilt överraskande. Det är däremot oväntat – och samtidigt en indikation om krisens djup och dimensioner – att dessa problem förs upp på agendan i Davos.” (Reyes, PF 2, s 161)

”När fattigdom, prekära arbetsvillkor, ekonomisk instabilitet och politiskt våld inte längre kan förpassas till andra tider och andra platser, blir det också allt svårare att analysera ojämlikhetens geopolitik från den normativa horisont som formas av begrepp som ”utveckling” och ”underutveckling”, ”i-länder” och ”u-länder” eller ”nord” och ”syd”. Det är således nödvändigt att problematisera de begrepp och världsbilder som används för att beskriva omvandlingen av de globala landskapet i termer av orubbliga sanningar om såväl olika ojämlikhetsformers karaktär som politikens möjligheter att motverka dessa ojämlikheter.” (Reyes, PF 2, s 11 – 12)

Walter Mignolo

Walter Mignolo föddes 1941 i Argentina. Professor, har bidragit till utforskandet av kunskapsområden som den globala kolonialiteten, geopolitik och pluriversalitet. Med begreppet Pluriversalitet vill han fästa uppmärksamhet på den eurocentriska kunskapstänkandets förmenta anspråk … att göra det till ett universellt tänkande.

Nedan några citat från Mignolos bok; Avlänkning, Tankekraft förlag, 2014. Boken inleds med ett citat från Frans Fanons bok; Jordens fördömda

…kolonialmakten […..] nöjer sig [inte] med att påtvinga det koloniserade folket sin lag nu och i framtiden. Den inskränker sig inte till att fånga in folket i sitt nät och tömma den koloniserades hjärna på allt innehåll. Med pervers logik vänder sig kolonialismen också mot det förtryckta folkets historia för att förvränga, vanställa och utplåna den. ” (Frans Fanon, Jordens fördömda, 1961, citat från Mignolo, 2014 )

Ett exempel på hur befolkningsgrupper utanför Europa tvingats utgå ifrån europeiskt kunskapstänkande beskriver Mignolo på följande sätt; ”Jag kan se att från 1500-talet och framåt rörde sig ottomanerna, inkas, ryssarna, kineserna, etc, mot ett inverterat erkännande: de var tvungna att erkänna hur västerländska språk och tankekategorier, och därmed politisk filosofi och politisk ekonomi, expansivt marscherade fram utan att erkänna dem som jämlika deltagare.” (Mignolo, 2014, s 14)

Mignolo problematiserar begreppet Modernitet då han sin analys visar på att denna modernitet vilar på kolonialism och fortsatt exploatering av människor och dess resurser. Mignolo skriver; ”Under nyliberalismens besvärjelse och magin från medier som stödjer den säljs modernitet och modernisering tillsammans med demokrati in som en paketresa till lyckans förlovande land, …. Den ohederliga retorik som naturaliserar moderniteten som universell global process och ankomstpunkt gömmer sin mörkare sida i den konstanta reproduktionen av kolonialitet. (Mignolo, 2014, s 12)

Vidare; ”Moderniteten innefattar ett rationellt emanicipationsbegrepp som vi kan bejaka och ta till oss. Men samtidigt frambringar den en irrationell myt, ett rättfärdigande av genocidalt våld. Postmodernisterna kritiserar det moderna förnuftet som ett terrorns förnuft; vi kritiserar det moderna förnuftet för den irrationella myt det döljer.” (Mignolo, 2014, s 22)

Mignolo analyserar och diskuterar skillnader mellan begreppen emancipation, befrielse, avkolonisering och dekolonisering.

”Emancipationsbegreppet hör till den europeiska upplysningens diskurs och används idag inom samma tradition. Emancipation är ett vanligt ord i liberala och marxistiska diskurser. …..emancipation var det begrepp som användes för att argumentera för frihet för en ny social klass, bourgeoisien som översattes till den universella termen mänsklighet och som satte scenen för exporten av denna emancipation över hela världen.

Begreppet emancipation i den europeiska upplysningsdiskurserna lägger fram och förutsätter förändringar inom systemet som inte ifrågasätter kolonialitetens logik. …..[Mignolo] hävdar här att både ”befrielse” och ”avkolonialisering” pekar mot begreppsliga projekt som handlar om att avlänka från den koloniala maktmatrisen.” (Mignolo, 2014, s 23 – 26)

Vidare att det finns – betydelsefulla skillnader mellan avkolonialisering och dekolonialisering. Där dekolonialitet är ett större projekt som omfattar både den koloniserade och kolonisatören – och därmed både emancipation och befrielse. Där befrielse från kolonialitetens och den europeiska upplysningskunskapen måste dekonstrueras så att myten om det universella avslöjas och pluriversaliteter växer fram.  (Mignolo, 2014, s 28 – 29)


*

code