Lundins utredning om kärnvapen präglas av sekretess

Stina Oscarsson har i Magasin ETC redogjort för hur hon försökt ta del av underlagsmaterial för utredningen om konsekvenserna av ett svenskt tillträde till konventionen om förbud mot kärnvapen. Varken genom UD eller utredaren själv Lars-Erik Lundin lyckas hon få några svar på sina frågor. Det kan väl inte vara en säkerhetsrisk att tala om vilka som suttit i referensgruppen eller hur de resonerade? Klart är att den hade en militär inriktning.

Kvinnor för Fred angav i sitt remissvar att ”Utredningen genomsyras av antaganden och tolkningar utan att det finns belägg för påståendena.” Vidare ifrågasatte vi valet av länder som Lundin besökt nämligen ”Storbritannien, Frankrike, Ryssland, USA, Norge, Irland, Finland och Tyskland d v s fem Natoländer, Ryssland (kärnvapenstat), Finland (som inte tänker skriva på) och Irland (den enda stat som skrivit på). Inte undra på att bilden blir snedvriden.”  Detsamma kan sägas om valet av referensgrupp. Säkerhetspolitik handlar inte bara om militär säkerhet. Ville inte Lundin utsätta sig för intryck från stater som ser säkerhetspolitik ur ett bredare perspektiv såsom att möjliggöra för  förtroendeskapande åtgärder, diplomati, kontakter med civilsamhället?

Text: Ingela Mårtensson