”På vems mandat agerar Peter Hultqvist?”

Försvarsminister Peter Hultqvist driver Sverige till en totalt förändrad säkerhetspolitik. Men den leder knappast till större säkerhet och har inte stöd hos det svenska folket, skriver Ingela Mårtensson, Kvinnor för fred.

Utrikesminister Margot Wallström har nu deklarerat att regeringen inte kommer att inte underteckna FN-konventionen om förbud mot kärnvapen. Därmed bröts en svensk tradition att aktivt verka mot kärnvapen – det största hotet mot mänsklighetens överlevnad.

Det är uppenbart att det är försvarsminister Peter Hultqvists linje i regeringen som har segrat. När USA:s försvarsminister James Mattis i brev till svenska regeringen hotade att om Sverige avsåg att skriva under konventionen så skulle det få konsekvenser för vårt internationella militära samarbete – underförstått Nato och USA. Genast gick Hultqvist ut och sa att vi aldrig skulle riskera våra militära samarbeten. Därefter tillsattes en utredare som bekräftade denna inställning.

Under Peter Hultqvists tid som försvarsminister har Sverige dragits in i Nato alltmer. Som ordförande i försvarsberedningen 2014 medverkade han till att begära att Sverige skulle sluta värdlandsavtal med Nato. Beslut togs av den då borgerliga regeringen mitt i sommaren – även den gången – och två månader senare skrev ÖB under avtalet på Natos toppmöte i Wales. Principbeslutet hade tagits redan fyra år tidigare utan att riksdagen eller medborgarna var informerade. Avtalet innebär att Nato kan upprätta högkvarter på svensk mark såväl i fredstid som i krig – visserligen med godkännande av Sverige men med tanke på hur vi nu accepterar Natos krav så kan vi befara det värsta. Kärnvapen nämns inte alls.

Under Natotoppmötet i Wales 2014 fick Tyskland, Storbritannien och Italien i uppdrag att arbeta multinationellt för den gemensamma utveckling av styrkor och resurser som krävs av Nato. I september 2014 meddelade den brittiska försvarsministern att en avsiktsförklaring mellan Danmark, Estland, Lettland, Litauen, Nederländerna, Norge och Storbritannien hade upprättats för snabbinsatsstyrkan Joint Expeditionary Force (JEF), som skulle vara fullt fungerande före 2018.

I Jonas Gummessons artikel ”Regeringen tiger om svensk Nato-koppling” (SvD 4/7) framgår att riksdagen inte var informerad om att regeringen deltog i formella samtal för att ansluta sig till JEF. Frågan granskades i Konstitutionsutskottet. En moderat ledamot ansåg att ”ett svenskt deltagande i JEF skulle innebära ett substantiellt steg närmare centrala processer i Nato.” Hultqvist ansåg däremot att han vid rådande tidpunkt lämnat korrekt information.

I somras genomfördes marinövningen Baltic Protector med två svenska korvetter under brittiskt befäl i Östersjön med 3 850 soldater och ett 20-tal stridsfartyg. Den ingick i den årligen återkommande internationella militärövningen Baltops, som i år genomfördes i södra Östersjön 9-21 juni. 18 nationer deltog med 12 000 personer, 44 örlogsfartyg och över 40 stridsflyg och helikoptrar. Baltops 2019 leddes och planerades av chefen för den amerikanska andra flottan.

Dessutom genomfördes en av världens största militära flygövningar Arctic Challenge Exercise (ACE) i norra Sverige 22 maj – 4 juni med över 100 flygplan inklusive tankerflygplan och ledningsflygplan från nio olika länder. I övningen deltog cirka 4 000 personer.

Dessa exempel visar vilka konsekvenser som Sveriges undertecknande av militära samarbetsavtal fått, avtal som försvarsminister Hultqvist varit så angelägen om att vi ska teckna och slå vakt om. När det däremot gäller att skriva under en konvention om ett globalt förbud mot kärnvapen, blir det stopp. Trots att kärnvapen är det största hotet mot alla länder inklusive Sverige. Varför? Vilka krafter verkar i kulisserna?

Nu meddelar Margot Wallström att Sverige aktivt ska verka för ett centrum för nedrustning inom FN. Vilken trovärdighet har Sverige att övertyga andra länder om detta när vi inte kan skriva på konventionen mot kärnvapen, när vi dras allt djupare in i Nato – världens största kärnvapenallians – och när vi bjuder ut vårt land för övning av krig och testning av vapen?

Vad är det som driver Peter Hultqvist till denna totalt förändrade svenska säkerhetspolitik, som knappast leder till större säkerhet och som inte har stöd hos det svenska folket?

Ingela Mårtensson
Kvinnor för fred, tidigare riksdagsledamot för Folkpartiet (Liberalerna)

 

Debattartikeln publicerades i Svenska Dagbladet 23 juli 2019.
https://www.svd.se/pa-vems-mandat-agerar-peter-hultqvist/i/senaste/om/debatt