Utrikesdepartementet, Enheten för nedrustning och icke-spridning CSO (Civil Society Organisations) – sammankomst 11 april 2018.

Utrikesdepartementet, Enheten för nedrustning och icke-spridning
CSO (Civil Society Organisations) – sammankomst 11 april 2018.

Dagordningen för mötet upptog åtta punkter, varav de fem första fick mest tid och uppmärksamhet. Inledningsvis sammanfattades världsläget i ganska dystra ordalag; det händer mycket på det säkerhetspolitiska området och på massförstörelsesidan. Gårdagens möte i säkerhetsrådet med anledning av kemvapenattacken i Syrien visar på den uppförsbacke som FN arbetar i. Dessutom är frågan om kärnvapen också en fråga i motvind. År 2020 har utrikesministrarna möte om NPR. Där gäller det att få kärnvapenländerna att engagera sig, men det ständiga argumentet är att the conditions are not right. I frågan om små och lätta vapen finns det däremot flera tecken på framgång.

CD (FN:s nedrustningskonferens). Margot Wallström talade på konferensen i Geneve den 2 mars, då Sverige avslutade en period som ordförande; ett ordförandeskap som nu övertas av Schweiz. Tyvärr har det under de 22 år som konferensen har funnits varit ett konstant låst läge och det har inte gått att åstadkomma ett arbetsprogram. Under Sveriges tid som ordförande kunde man till slut tillsätta coordinators för de argetsgrupper som ska ta sig an CD:s sju dagordningspunkter. Fem länder, Brasilien, Indonesien, Nederländerna, Tyskland och Vitryssland, har nu ansvar för att arbetet fortsätter. Sammanfattningsvis har det sedan provstoppsavtalet på 90-talet varit total oenighet om vad som bör vara nästa steg i en process mot nedrustning. 

NPT (Treaty on Non-Proliferation of Nuclear Weapons). Den 23 april hålls en s k 2nd Preparatory Committee i Genève. Förra året hölls en sådan i Wien. Därifrån finns en rapport från ordföranden, vilket också kommer att utges i år. I sådana rapporter sammanfattas diskussionerna, men inga egentliga resultat förväntas i år, precis som har varit fallet föregående år. Nästa års Preparatory Committee hålls i New York, därefter blir det år 2020 en s k översynskonferens, där man vill formulera ett slutdokument. Förhoppningen är väl att det ska finnas något konkret att rapportera från denna konferens. Problemet är att kontinuiteten i processen brister så det finns ingen stark länk mellan mötena. Dessutom har utvecklingen sedan 2017 varit till det sämre. Man kan säga att situation i Mellanöstern sedan 2015 stjälpte det hela.

Generellt kan sägas att det är svårt att nå konsensus, när ambitionen är att skriva någon form av alltomfattande dokument, där något land alltid kan haka upp sig på någon del av dokumentet. Dessutom finns det en djup klyfta mellan förväntningarna på NPT och vad som konkret händer. En stor grupp länder är ense om att vi måste nedrusta alla kärnvapen, medan kärnvapenländer och också en del andra länder mest bekymrar sig om icke-spridning. Dessutom uttalar kärnvapenländer mer nu än under kalla kriget att kärnvapen faktiskt kan användas. Därför arbetar Sverige just nu med att fokusera på riksreducering, dvs en mer begränsad fråga. Tanken är att det kan finnas förutsättningar för att nå konsensus när det gäller beredskap, transparens, kommunikation, cyberfrågor, m m för att minska risken för att kärnvapen används av misstag.

Sammanfattningsvis har NPT:s synder genom åren varit att dokument som faktiskt beslutas inte genomförs. Det finns inte heller något specifikt sekretariat som arbetar med NPT, i stället ligger ansvaret i praktiken på FN. Kärnvapenländerna är dessutom mest angelägna om en av NPR:s tre pelare; den om icke-spridning. Problemet är att om kärnvapenländerna inte levererar när det gäller den andra pelaren, den om nedrustning, finns inte heller legitimitet för att upprätthålla den första pelaren. (Den tredje pelaren är alla länders rätt till fredlig användning av kärnenergi (kärnkraft).)

Uppdatering om kärnvapenförbudet. Det finns inget nytt att rapporterna. Nils-Erik Lundins utredning pågår och direktiven finns tillgängliga. Här vill man inte föregå processen utan konstaterar att utredningen presenteras i oktober. Eva Walder (UD:s nedrustningsambassadör) påpekar att signering- och ratificeringsprocessen går långsamt; hittills har 57 länder signerat och 7 ratificerat, men Österrike, Irland och Costa Rica kommer troligen att ratificera inom kort. Från publiken kommer frågan om FN-konventionen möjligen skulle kunna bli internationell rätt och att det är just det som kärnvapenländerna är rädda för. Dessutom påpekas av både Eva Walder och Gunnar Lassinantti (i publiken) att detta i Sverige nu är en fråga för politiker och att den inte bör vänta till efter valet. GL påminner om seminarier på ABF om kärnvapenförbudet dagarna 22, 23 och 24 maj.

ATT (Arms Trade Treaty). Budskapet är att Sverige håller en hög profil i frågan. Den senaste konferensen var i Genève och nästa blir i Tokyo. Det är viktigt att både exportörsländer och importörsländer kommer till tals, liksom transitländer. För Sverige är det viktigt att förklara hur det svenska systemet fungerar. Hittills har det mest handlar om procedurfrågor, men det kommer att bli mer om innehåll i framtiden. Från publiken kommer frågan om det inte vore läge att helt förbjuda svensk vapenexport; svaret är att fr o m söndag börjar strängare regler för svensk vapenexport att gälla.

UNPOA (UN Program of Action). Detta är ett pågående program som handlar om små och lätta vapen. Där driver Sverige tre frågor inför kommande sex år, nämligen; hållbar utveckling, genderperspektiv och frågan om ammunition, som just ju inte regleras.

FN:s Högnivåmöte för nedrustning. Mötet hålls 14-16 maj.

Pågående möte i GGE (Groups of Governmental Experts) för LAWS (Lethal Automatic War Systems). Detta handlar helt enkelt om killer robots, och frågan är hur dessa kan regleras och kontrolleras.

Svenskt ordförandeskap i Haagkoden mot spridning av ballistiska robotar. Det handlar om en frivillig kod från år 2004 om att rapportera om ballistiska robotar (missiler), särskilt sådana som kan bära massförstörelsevapen. Omröstningen i FN hade ungefär samma fördelning som den om FN-konventionen om förbud mot kärnvapen. Det är inte en fråga som prioriteras av länderna; det är mest FN-ambassadörer som deltar.

Sammanfattningsvis, ville man från UD:s sida visa på att Sverige vill vara med och verka brett i alla sammanhang. Slutligen meddelade Eva Walder att hon nu går i pension och vi från Kvinnor för Fred Stockholm passade på att välkomna henne in i vår fredsrörelse.

Comments are closed.