Varför behövs FN-konventionen mot kärnvapen?

Under många år var Maj Britt Theorin en av fredsrörelsens främsta kämpar mot kärnvapen. Hon var svensk nedrustningsambassadör 1982–91 och dessutom aktiv i en mängd internationella fredsorganisationer, där hon var ett välkänt namn. En dag 1995 ringde telefonen i Maj Britts kök. Det var den australienske premiärministern som undrade om hon ville vara med i Canberrakommissionen. 

Canberrakommissionen

Canberrakommissionens uppgift var att presentera ett förslag till kärnvapennedrustning. I en artikel i Kvinnor för Freds skrift om “Kvinnors kamp för fred” beskriver Maj Britt situationen.

“Det kunde jag inte tacka nej till. Som enda kvinna tillsammans med 16 män presenterade vi året därpå vårt realistiska förslag till hur alla kärnvapen kan avskaffas. Inte nedrustas, utan totalt avskaffas.”

Kommissionen presenterade ett 13-punktsprogram med praktiska steg för nedrustning av kärnvapen. Det antogs enhälligt av FN:s konferens för översyn av Icke-spridningsavtalet (NPT) år 2000. I förslaget ingick att FN skulle anta en konvention om förbud av kärnvapen i likhet med den som gäller för kemiska vapen.

Icke-spridningsavtalet

NPT trädde i kraft 1970 och har sedan dess följts upp vart femte år med översynskonferenser, som avslutats med ett gemensamt dokument. NPT-konferensen 2000 var således framgångsrik. Vad hände sedan? År 2005 kunde medlemmarna inte enas om ett slutdokument. Det ledde till att International Campaign to Abolish Nuclear Weapons (ICAN) bildades 2007 – ett nätverk med hundratals organisationer över hela världen.

Under NPT-konferensen 2010 presenterade ICAN förslaget om en konvention om förbud mot kärnvapen (TPNW). Många stater var intresserade men inte Ryssland och USA. Slutdokumentet det året blev tämligen magert.

Förra året var det 50 år sedan NPT trädde i kraft och det skulle särskilt uppmärksammas. Men så kom Corona och mötet blev uppskjutet till april i år. Nu har det blivit framflyttat till augusti och vi får väl se om det blir av då.

FN-konventionen mot kärnvapen

Konventionen mot kärnvapen behandlades vid multilaterala förhandlingar i FN. Sverige var aktiv och röstade ja tillsammans med 121 andra stater. Inga kärnvapenstater deltog i mötet. Nederländerna var det enda Nato-land som fanns på plats och den enda deltagare i mötet som röstade nej.

Den 24 oktober 2020 hade 50 stater ratificerat och 84 signerat förslaget. Den 22 januari i år trädde därför avtalet i kraft.

Nato

På Natomötet i London i december 2019 fick generalsekreteraren Jens Stoltenberg i uppdrag att ta fram ett förslag till en ny strategi för de kommande tio åren. Han tillsatte en grupp med experter som presenterade ”Nato 2030” (74 sidor) för att antas vid Natos toppmöte den 14 juni i år.

I dokumentet tas bland annat upp att Nato måste stärka sin politiska roll och framför allt sammanhållningen inom alliansen. Politiska skiljaktigheter anses skadliga och kan utnyttjas av till exempel Ryssland och Kina som utpekas som alliansens huvudmotståndare.

Kärnvapenavskräckning framhålles som en mycket viktig del i det kollektiva försvaret. I den kommande strategin ska liksom hittills ingå ”nuclear sharing”, det vill säga utplacering av amerikanska kärnvapen i vissa länder i Europa – i dag i Belgien, Holland, Nederländerna, Italien och Turkiet. 

Nato ska stärka sitt fulla stöd för NPT-avtalet. Alliansen ska också hålla fast vid sin ståndpunkt angående TPNW att förbud mot kärnvapen ”aldrig kommer att leda till praktisk nedrustning och inte heller påverka internationell rätt”.

Sverige

Bara några månader efter att Sverige röstat för TPNW i FN, så fick Peter Hultqvist ett brev från sin kollega i USA – försvarsminister James Mattis. Han varnade den svenska regeringen för att skriva under konventionen. Det skulle få negativa konsekvenser för det svensk-amerikanska samarbetet på försvarsområdet.

Eftersom regeringen var splittrad tillsattes en enmansutredning om ”konsekvenserna av ett eventuellt svenskt tillträde till konventionen om ett förbud mot kärnvapen” med ambassadör Lars-Erik Lundin. I januari 2019 presenterade han sitt förslag som direkt varnade för att ett undertecknande skulle få negativa konsekvenser för svensk säkerhetspolitik. Det var rena partsinlagan på beställning av Peter Hultqvist. Sverige följer Natos linje.

Det innebär att svenska regeringen inte har undertecknat konventionen. I riksdagen finns idag ingen majoritet för att ratificera den.

Dessutom finns oroande tendenser att Sverige kan ändra sin inställning till kärnvapen. På Folk och försvars konferens i år konstaterade Carl Bildt att kärnvapenavskräckning är nödvändig för Europas säkerhet. Chefen för försvarets ledningsstab Jonas Haggren menade att kärnvapen kommer att ha  betydelse i framtiden med tanke på utvecklingen av små effektiva kärnvapen som till exempel kan användas i regionala konflikter. Sverige måste förhålla sig till denna hotbild, enligt Haggren.

Slutsats

I slutet av 1900-talet fanns positiva förväntningar på att de största kärnvapenmakterna var överens om att fullfölja NPT-avtalets krav på nedrustning. NPT-konferensen 2000 antog enhälligt Canberrakommissionens förslag om total nedrustning av kärnvapen. Men sedan dess har NPT-konferenserna misslyckats med att ta ytterligare steg mot målet en kärnvapenfri värld. Vart tog de positiva intentionerna vägen? 

Inför Tysklands enande, vilket innebar att forna Östtyskland blev medlem i Nato, så garanterades Sovjetunionens ledare Michail Gorbatjov 1990 att Nato inte skulle utvidgas österut. Trots det tillkom tolv stater från forna östblocket under åren 1999-2009: Polen, Tjeckien och Ungern (1999), Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Rumänien, Slovakien och Slovenien (2004), Albanien och Kroatien (2009). Montenegro anslöts 2017 och Nordmakedonien 2020. Denna utvidgning har lett till att relationen mellan Natoländerna och Ryssland försämrats. Nu gäller det Georgien och Ukraina.

I den här situationen är det viktigare än någonsin att ett avtal om förbud mot kärnvapen ratificeras av så många länder som möjligt. Inte minst av Sverige!

Ingela Mårtensson

Inlägg på Folk och Freds seminarium den 25 maj angående kampanjen för FN-konventionen om förbud mot kärnvapen


*

code