 |
|
|
| Organisation Fredsarbete KFFs tidning Aktuellt Försäljning Länkar Arkiv Kontakt |
|
|
ArkivInternationella
kvinnodagen
i
Göteborg
2008 Ett århundrade av
kamp för frihet och jämlikhet Den
7 mars i Göteborg 2008 hade organisationen
”Organization for Womens Liberation”, OWL, anordnat
ett 100-årsfirande av internationella
kvinnodagen. Maria Hagberg, KFF Skåne, höll
tal. Många
talare och dans för frihet Demonstration i Uppsala 26 januari 2008 Resolution
tagen
på
seminariet
Makt -Miljö- Motstånd mars 2007 Internationella
kvinnodagen 2007 Brottsoffer kommer att vittna Tänk om våra barn och barnbarn då kommer och frågar oss: Vad gjorde du för Palestinas sak då i början av 2000-talet - mamma, pappa, farmor, mormor? Ni såg det ju på TV - ni läste om det i tidningarna - ni såg TV-nyheter och Internet, ni såg dokumentärer, rapporter och filmer - om och om igen. Om och om igen. MEN VAD GJORDE NI? Vi kan i dag svara: Vi demonstrerade, vi skrev insändare, vi gjorde uttalanden, delade ut flygblad och stod med banderoller på Stora Torget i Uppsala, vi krävde bojkotter, vi anklagade våra politiska företrädare i den demokrati vi trodde vi kunde lite på men vi lyckades inte. Trots dessa våra handlingar blev det tyst i landet Sverige. Alldeles för tyst. Kanske organiserade vi oss inte kraftfullt nog. Och vi berättade inte tillräckligt starkt att det gäller att gå samman. I Sverige kan vi stolt berätta arbetarrörelsens historia. Där i rörelsens barndom ropade man: VI ÄRO TUSENDEN! Det var så långt man räknade då - det var deras utsikt i världen. Men det fick resultat. Idag kan vi ropa - VI ÄR MILJONER! Vi har nämligen den erfarenheten nu - tänk tillbaka till 15 februari 2001. Inte lyckades vi stoppa kriget mot Irak. Men vi vet att våra protester inte var verkningslösa. Här idag handlar det OM UTROTNINGEN AV DET PALESTINSKA FOLKET Det är det vi måste vittna om idag! Ty vad vi bevittnar är ett offentligt dödsläger. Och det är vi som är vittnen till brotten som begås - vi är brottsoffervittnen. Vi gör det med skam. Inlevelseförmågan lär vara en djupt mänsklig egenskap och kanske en av de egenskaper som gör oss till just människor. Så jag tänker som mamma, mormor och farmor på de barn och barnbarn som finns där ute i det ockuperade Gaza. Hur gör de när de tröstar sina vettskrämda och gråtande barn medan militärflyget dånar fram över deras hus om natten. Ljudbangar som avlöses av riktiga bomber - du vet aldrig vilketdera. Det spelar heller ingen roll - du är själv skräckslagen! Hemmet bombat - inget skydd varken mot sol eller regn - ingen mat - inget vatten - sanitärt helvete. Gång på gång har vi sett hus demoleras av både bomber och schaktmaskiner. Och vi har varit vittnen under hela utvecklingen. Vi kvinnor, vi mödrar. Visst har vi protesterat. Vi har krävt av våra makthavare - de som är våra företrädare på världsarenan - att de äntligen ska stå upp för rättvisa och humanism. Men i stället har de handlat i vårt namn och gjort oss medskyldiga i ett ”tigande samtycke” eller ”under demokratiska former”. För så heter det trots att t ex vapenhandel och militärt samarbete aldrig stått med i ett valmanifest. Så vad ska vi göra? Jag tror att vi först och främst ska inse att vi har en front här hemma där vi ska visa vårt motstånd. Det kanske inte känns alldeles så lätt men motstånd måste övas. Vårt första ansvar är vad vi begär av våra företrädare - våra politiker. De ska inte bara komma med ett pressmeddelande om KATATROFLÄGE! De ska t ex börja kräva rättvis hantering i EU så att uppmaningarna till eftergifter och fredssträvan inte först riktas till offren och sist till ockupationsmakten och den anfallande parten. De ska kräva frihet för de 350 barn och 115 kvinnor som sitter i israeliskt fängelse. Sammanlagt 10.000 palestinier sitter idag i israeliska fängelser. Och de förvägras t o m rättegång. Vi kräver att de friges! Inte som utbyte men som RÄTTVISA. Leve det Palestinska folket! ElsaMaria Bergström -Pensionerad lärare, medlem i Kvinnor För Fred och Kvinnor i Svart i Uppsala. Att JAS-planets deltagande därtill skall betraktas som försäljningsargument är cyniskt och kränkande - både för Afghanistan och Sverige. Sveriges internationellt goda namn hotas att smutsas ner av detta förslag som den svenska regeringen nu står i begrepp att fatta beslut om. - Vi kräver ett omedelbart stopp för planerna att skicka det svenska krigsflygplanet Jas Gripen till Afghanistan eller till några andra platser där strider förekommer – i eller utanför Europa. - Vi kräver att den svenska trupp som för närvarande befinner sig på ”krigs”- uppdrag i Afghanistan omedelbart tas hem. Stockholm 24 februari 2007
Dessa rapporter har beskrivit och klart dokumenterat det systematiska användandet av sexuella övergrepp och massvåldtäkter av kvinnor vid krigföring, genom historien. Under senare tid har vi sett detta på Balkan, Kambodja, Sri Lanka, Bangladesh, Liberia, Peru, Somalia, Mocambique, Sudan och Uganda. Kvinnor och mäns erfarenheter av konflikter skiljer sig åt. Så gör även deras prioriteringar och behov. Om halva befolkningens erfarenheter och åsikter ignoreras bortser man från den viktigaste grunden för byggandet av en hållbar fred. Utestängandet av kvinnor från fredsprocesser får negativa effekter på fredens hållbarhet. Kvinnor och flickor, som även efter konflikter utsätts för övergrepp, får däremot inte delta i fredsprocessen, varken i konfliktlösningar eller fredsförhandlingar. Åtgärder måste till för att stoppa det systematiska våldet. Kvinnor måste finnas med i hela freds- och konfliktarbetet.
|
 - bl a att minst 40 procent kvinnor skall finnas med i allt försonings - fredsbevarande, fredsskapande och konfliktförebyggande, arbete. - Vi kräver att Sveriges regering lägger fram en gemensam handlingsplan, med konkreta förslag, för alla länder i EU och Förenta Nationerna. - Vi kräver att soldater och deras befäl utbildas till att förhindra våldtäkter, prostitution och sexuella övergrepp samt att rätt bemöta dem som utsatts för sådana övergrepp. - Vi kräver att fredsdomare och observatörer från medborgarrättsorganisationer medföljer fredsbevarande trupper för att kontrollera att internationell rätt efterlevs. - Vi kräver en ändring i det fjärde Genèveprotokollet, artikel 147, så att våldtäkt, påtvingat havandeskap och sexuellt slaveri definieras som krigsförbrytelser jämförbara med tortyr och terrorism. - Vi kräver att kvinnor får utbildning i förhandlings- och medlingsteknik för att påverka och lösa konflikter och att kvinnor rekryteras som FNs speciella sändebud till fredskommissioner och informationsuppdrag. - Vi kräver att kvinnor skall ha hälften av alla befattningar i uppdrag som rör försoning , fredsbevarande och konfliktförebyggande. Uppropet antagit vid seminariet "Kvinnor och Konfliktlösning" den 27/3 2004 För Kvinnor för fred, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, Stockholm Bibbi Steinertz Kvinnor för Fred, tel 08/667 97 27
|
Telefon & fax: 08-667 97 27, Pg: 439 12 25 - 2, E-post: |