I början av sommaren arrangerade Internationella Fredsbyrån, tillsammans med åtta andra fredsorganisationer, ett ”internationellt toppmöte för fred i Ukraina”. Ingela Mårtensson deltog för Kvinnor för fred och berättar här om de innehållsrika dagarna.
Arrangemanget stöttades av lokala organisationer bland andra WILPF (IKFF) och ATTAC. Jag deltog i mötet som representant för Kvinnor för Fred. Tord Björk (Folk och Fred) och jag var de enda svenska deltagarna. Från Norge kom minst tio personer. Totalt deltog över 300 personer från 32 länder.
Opposition mot mötet
Wien hade valts som mötesplats eftersom Österrike är neutralt och alltså inte medlem i Nato. Mötet skulle hållas i universitetslokaler utanför centrum. Men ukrainska ambassaden protesterade mot mötet som ansågs gå Rysslands ärende. I österrikiska media framställdes arrangörerna som femtekolonnare. Vissa talare som EU-parlamentarikern Clare Daly och professor Jeffrey Sachs pekades ut som proryska.
Det ledde till att fackföreningen på universitetet protesterade mot att mötet skulle hållas där. Tre dagar innan mötet skulle börja flyttades det till en konsertlokal i andra ändan av staden. Även pressklubben där den avslutande presskonferensen skulle äga rum backade ur i sista stund. Presskonferensen flyttades till ett lokalt café.
Seminariet
Många högt kvalificerade talare från olika delar av världen deltog. Vissa fanns på plats och andra via länk. Här redovisas kortfattat några inlägg under de rubriker som seminariet bestod av.
Aktioner för förhandlingar och eldupphör:
Jeffrey Sachs (professor vid Colombia University, USA) anser att Natos expansion står i centrum för kriget i Ukraina. Kriget har provocerats av Nato och inte minst av USA. Men det legitimerar inte Rysslands invasion. Nyckeln till fred i Ukraina ligger i förhandlingar baserade på Ukrainas neutralitet och Natos icke-utvidgning.
Amnuradha Chenoy (före detta universitetsprofessor i New Dehli, Indien) talade om den globala söderns neutralitet – man fördömer den ryska invasionen men är emot sanktioner mot Ryssland. Den globala södern är inte emot västländerna som man vill ha goda relationer med och inte minst ekonomiskt utbyte. Men man är för ett multipolärt system som kan leda till fred och en kollektiv säkerhet i världen.
David Choquehuanca (vice president i Bolivia) talade mot polariseringen i världen och desinformationen. Väst baktalar Ryssland – det behövs mer balans. Han betonade krigets fasansfulla effekter på livet och kulturen. Urfolken är för moder jord. David avslutade med orden ”För broderskap i världen!”.
Ann Wright (före detta officer i USA:s armé) började med att kräva ”stoppa dödandet”. Hon menade att FN har en viktig roll för att nå en fredsöverenskommelse. Ann kritiserade media som inte talar om diplomati och fred. Slutligen slog hon ett slag för kampanjen mot beväp- nade drönare.
Civilsamhället och röster från Ryssland och Ukraina mot kriget:
Karyna Radchenko (Partnership for Advancing Innovative Ukraina) talade om hur befolkningen upplever kriget. Vapen riktas mot civila – det finns ingen rationalitet. 99 procent av infrastrukturen fungerar ej. Kriget måste stoppas. Hon tror på framtiden för Ukraina och vill ha ett förutsättningslöst eldupphör.
Oleg Bodrov (Public Council of the South Coast of the Gulf of Finland, Ryssland) har tidigare arbetat som forskare i den nukleära industrin men är numera engagerad i freds- och miljörörelsen. Han pekade på att det är en svår tid i Ryssland. Det finns inte längre några massdemonstrationer mot krig på grund av förbud. Oleg anser att det behövs en fredsminister.
Yurii Sheliazhenko (Ukranian Pacifist Movement) började med att konstatera att krig är ett val. Det är omoraliskt att använda vapen – krig är kriminellt. Ryska armén måste ut ur Ukraina och vapenexporten till Ukraina stoppas. Folkrätten måste respekteras. Kina kan föreslå sin egen fredsplan.
Olga Karach (Our House, WILPF, Belarus) vill att man visar solidaritet med kvinnliga fredsskapare. För kvinnors rättigheter i regionen finns idag inget utrymme. Det existerar bara en förebild för män nämligen att bära vapen. Belarus ledare Lukasjenko står under press från Putin.
Nina Potarska (WILPF Ukraina) konstaterade att ordet ”fred” är svårt idag och ställde frågan ”ska Ukraina offra sin säkerhet för andra?” Ska rätten att existera offras för andra? Det är inte tillräckligt att vara emot krig. Ryska soldater bryr sig inte om hur de beter sig mot Ukraina som land eller dess folk. Kalla krig för krig! Till sist ställde Nina frågan ”vad händer efter kriget med till exempel flyktingar?” Det återstår många problem att lösa.
Fredsröster
Under drygt en timme framfördes korta inlägg från USA, Kanada, Ungern, Storbritannien, Tjeckien, Indien, Frankrike och Schweiz. Några exempel:
Det finns alternativ till destruktion och våld – fred. Det gäller att vinna freden – inte kriget. Ge freden en chans. De som inte stödjer Kinas fredsplan – var är er fredsplan? Fredsrörelsen motarbetas. Vi behöver en stark gemensam fredsrörelse i Europa.
Varning för kärnvapenkrig och klimatförändring. Ukrainakriget har satt fingret på frågor som fattigdom och klimat. Gemensam säkerhet behövs i stället för konkurrens. Nato borde bli en icke-kärnvapenallians. Kritik mot vapenleveranser till Ukraina som bara eskalerar kriget. Om vi inte tar ställning nu så riskerar vi ett tredje världskrig. Multipolär värld. Vi måste inse kraften i motståndet mot konferensen. I Kina handlar all information om Europa idag om krig.
Arbetsgrupper
Det fanns åtta arbetsgrupper: Vad handlar kriget om?, Krigets dynamik och kärnvapenhotet, Röster från krigets insida, Fredsförslag, Civilsamhällets roll i fredsprocessen, Geostrategiska transformationer, Ny fredsarkitektur för Europa och Rätten till motstånd under rysk-ukrainska kriget.
Själv deltog jag i diskussionen om ny fredsarkitektur i Europa. Där talade vi framför allt om OSSE (Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa) och behovet av att göra OSSE och FN mer potenta. 1975 bildades OSSE (då ESK) i Helsingfors för att skapa förtroende mellan öst och väst. Vi vill att 2025 ska bli en omstart för den ursprungliga tanken. Dessutom diskuterades kärnvapenfria zoner till exempel Arktis. Vi var tämligen överens.
Det visade sig att i andra arbetsgrupper framkom olika synpunkter. Vissa ansåg att vi ska fortsätta sända vapen till Ukraina och samtidigt driva frågan om samtal, andra krävde omedelbart stopp för vapenöverföring. Vissa insisterade på omedelbart tillbakadragande av ryska trupper medan andra menade att det borde vara resultat av förhandlingar och inte en förutsättning. Vissa lade mer skuld på Natos expansion och USA:s inblandning i Ukrainas inre affärer medan andra sa att skulden ligger helt på den ryska invasionen.
För övrigt framkom förslag om att samarbeta med klimatrörelsen, opponera mot militarismen, kräva respekt för internationell lag, EU måste göras mindre beroende av USA, förbjud kärnvapen, skilj universiteten från militärindustriella komplexet, sanktioner bör diskuteras samt att vi måste lära oss att verka inom FN.
Paneldebatt
Paneldebatten leddes av Medea Benjamin (Pink Code) och inleddes av fem talare.
Michael von der Schulenburg (före detta FN-diplomat för Tyskland) jämförde situationen idag med andra världskriget – det gäller att hålla Ryssland ute. EU borde vara för fred och inte bara tala om krig. Det är perverst hur diskussionen går om ett bättre Europa. Allmänheten i Europa är inte delaktig. Ingen vill tala om kriget utan överlämnar makten till makthavarna. Hur kan folk ha intresse av att ha krig i Europa?
EU är medansvarig till dödandet i Ukraina. EU säger att vi inte kan dis- kutera fred förrän Ryssland har förlorat. EU bidrar med vapen och eskalerar kriget – för vadå? Vad kan vi vinna på krigsfältet som vi inte kan vinna genom fredshandlingar? Ukraina är korrupt med en dålig ekonomi. Enligt Michael är FN-stadgan det bästa vi har och varnar för att ändra den.
Clare Daly (irländsk EU-parlamentariker för Independents 4 Change) undrade hur har vi kommit hit? EU skulle vara en symbol för fred. Det som pågår är en attack på fredsrörelsen. På Irland är en majoritet av befolkningen för fredssamtal om Ukraina. Det är upp till Ryssland och Ukraina att förhandla om en fredsuppgörelse – inte EU eller andra länder.
Alejandro Solalinde (präst från Mexiko) talade om behovet av att arbeta tillsammans för humanismen. Vi tillhör alla samma familj.
Ann Wright (före detta officer i USA) ansåg att vi borde påverka våra politiker och framföra att vi är inte för kriget. Enligt media är vi som är emot kriget inte några bra medborgare. Dödandet måste stoppas.
Reiner Braun (före detta ordförande i Internationella Fredsbyrån) konstaterade att konferensen visar att vi trots dessa svåra frågor kan samtala med varandra. Det har funnits olika uppfattningar på konferensen och i arbetsgrupperna. Konferensen är inte bara för fred utan också för demokrati. Vi måste se framåt och fokusera på framtiden och inte fastna i frågor om vem som gjort vad och vem som samarbetar med vem. Reiner talade också om hotet från media och att vi måste utveckla vårt nätverk.
Synpunkter
I inbjudan till konferensen stod att målet för fredstoppmötet var att publicera ett globalt upprop ”Vienna Appeal for Peace”, där man uppmanar politiska ledare att agera för eldupphör och förhandlingar i Ukraina. I det i förväg utskickade förslaget stod ”Vi är fullt medvetna om att Nato är medansvarigt för denna långdragna konflikt liksom till många exempel på brott mot internationell lag”.
Det uppstod uppenbarligen meningsskiljaktigheter bland organisatörerna efter diskussionerna i arbetsgrupperna och denna mening försvann. Det blev heller inget upprop utan en slutdeklaration som var ganska ensidig. På så sätt bekräftade konferensen att kriget i Ukraina till en viss del splittrar fredsrörelsen. Men det viktigaste budskapet var att uppmana till nya aktioner.
Det var mycket inspirerande att höra alla synpunkter från olika delar av världen och imponerande att man kunde samla så många kompetenta personer. Inte minst från den globala södern som vi sällan hör i svensk media. De drabbas hårt av konflikten och är villiga att delta som förmedlare.
Synen på det multipolära samhället framkom i olika debatter. Det är något vi borde ta till oss inte minst i fredsrörelsen.
Reiner Braun avslutade konferensen genom att säga: ”Denna weekend ska bara ses som en start. Vi behöver fler aktioner, fler sammanträffanden, mer kontakter med studenter och miljöaktivister, fler utbildningsinsatser. Men det var en bra början av en global koordinering.”
Jag kan bara instämma. Drömmen vore att bilda en massiv antikrigsrörelse.
Slutdeklaration
Fred genom fredliga medel
Vi, arrangörerna av det Internationella Toppmötet för Fred i Ukraina, uppmanar ledare i alla länder att agera till stöd för ett omedelbart eldupphör och förhandlingar för att avsluta kriget i Ukraina.
Vi är en bred och politiskt diversifierad koalition som representerar fredsrörelser och civilsamhälle, inklusive troende människor i många länder. Vi är helt eniga i vår övertygelse att krig är ett brott mot humanitet och det finns ingen militär lösning på den nuvarande krisen.
Vi är djupt oroade och förtvivlade över kriget. Hundra tusentals har dödats och skadats och miljoner har flytt och traumatiserats. Städer och byar runt om i Ukraina och naturområden har blivit förstörda.
Ännu mer död och lidande kan bli följden om konflikten eskalerar och kärnvapen används, en risk som är större idag än vid något tillfälle sedan Kuba-krisen.
Vi fördömer Rysslands illegala invasion av Ukraina. Institutioner som har etablerats för att garantera fred och säkerhet i Europa har kommit till korta, och diplomatins misslyckande har lett till krig. Nu är diplomati högst nödvändigt för att stoppa kriget innan det förstör Ukraina och hotar mänskligheten.
Vägen till fred måste baseras på principen om gemensam säkerhet, respekten för internationella mänskliga rättigheter och alla samhälles självbestämmande.
Vi stödjer alla förhandlingar som stöder fredens logik i stället för krigets ologiska handlingar.
Vi bekräftar vårt stöd till Ukrainas civilsamhälle som försvarar sina rättigheter.
Vi engagerar oss för att stärka dialogen med de i Ryssland och Belarus som riskerar sina liv genom att motsätta sig krig och stödja demokrati.
Vi uppmanar civilsamhället i alla länder att förena sig med oss i en vecka för global mobilisering (lördagen den 30 september – söndagen 8 oktober) för ett omedelbart eldupphör och freds- förhandlingar för att stoppa kriget.
Text och foto: Ingela Mårtensson
